Spoiler alert

27.11.2011 kl. 19:33
Ni som pratar om hur ni ångrar er. Om hur ni önskar ni vetat om B före A, om hur alla gånger ni skulle ha velat välja rätt på första försöket, om hur ni bara alltid kunde ha tagit rakaste vägen fram.

Ni som harmar er över tiden, tankarna, pengarna, känslorna, som ni kunnat spara medan ni irrade på sidospår.

(Och jag säger “ni”, som om jag aldrig själv varit där - ha!)

Men jag själv tror att man ibland måste gå fel för att hitta rätt. Om man tänker på det som en bok eller en film - om man endast vill att allt skall lösa sig så snabbt och behändigt som möjligt, varför inte bara spola direkt till slutet? Visst är slutscenen avgörande, men det är alla vändningar i handlingen dessförinnan som ger tyngden, djupet och känslan. Det är innehållet man minns. De rakaste vägarna leder ingenstans utan ett mål - och oftast är det ju själva resan som är det roligaste anyways.

Jag vill inte kunna snabbspola till sluttexterna av min livshistoria och känna att jag inte gått miste om något avgörande.
Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
Håller med med vissa förbehåll. Förvisso ska man inte stressa över att träffa rätt genast, och inte skämmas över att misslyckas. Vill man åstadkomma saker, måste man ta risker. Men när man misslyckats femton gånger i rad och ingenting roligt hänt på många år är det lätt att bli avundsjuk på dem som hittat rätt genast. Lämpligt många krokar på vägen kanske är bäst?
F D27.11.11 kl. 20:10
Jo, den gyllene medelvägen är väl alltid mest att föredra ( - men inte också mest svår att följa..?) Och säg den som aldrig kikar avundsfullt på en kompis som ser ut att leverera livshanteringsmässiga ilmaveivin på löpande band medan man själv tycks klafsa i dike efter dike. Det är visserligen aldrig så enkelt som bara en attitydfråga - alltid blir det helt enkelt inte jättehejsan, hur man än tänker positivt. Men huvudsaken är att man inte börjar gå samma felkrokar om och om igen bara av vanan, eller sätter sig ner i bitterhet. Av misstagen får man bättre anekdoter, åtminstone.
28.11.11 23:10
Hittade din blogg när jag kollade upp vem som nominerats för bloggpriset. Härligt med bra språk och innehåll som känns motiverande! Här fick du en ny läsare.
Tant K28.11.11 kl. 21:37
Sånt blir man ju bara så glad av att höra - tack!
28.11.11 22:01