tankar efter en födelsedag

Publicerad 25.03.2012 kl. 00:02

Jag vaknade och fick en kyss. En chokladkyss, men de smakar ju också gott.


En icke-uttömmande uppräkning över saker jag insett så här långt i mitt liv:

Jag har gränser (men inte där jag kanske trott. Och de är inte konsekventa.)

"I värsta fall" är trots allt sällan så illa man trott.

Var en del av det samhälle du vill leva i.

Lyssna, på riktigt.

Jag kan svälja min ära så länge jag inte får den i vrångstrupen.

Livsvisdomar är inte svåra att lära sig. De är bara skitsvåra att tillämpa.

Se människor som inte är som du.

Gör misstag.

Det där "oviktiga" spelar ofta hemskt stor roll.

Håret växer ut.

Hitta och håll i viktiga personer.

Säg det.

Köp inte kläder i fel storlek. De kommer inte att förändra dig. Köp inte heller kläder som inte är i din smak, de kommer heller inte att förändra dig. Du kommer bara att känna dig felplacerad.

Chansa.

Lyckliga människor gråter också.

Ha tråkigt med jämna mellanrum.

Den som kan räcker i regel gärna sin hand. Våga ta emot den.

Att bli vuxen är inte att sluta vara barn, bara att sluta visa det öppet.


Och när jag fått tillräckligt många år på nacken vill jag kunna gå härifrån och känna att jag bidrog med mera gott än illa.
Kommentarer (7)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:
Det där nästsista är så sant. Barnet inuti finns alltid kvar.
Fager Dam25.03.12 kl. 08:12
Jag börjar sakta inse det, ja. Folk är så bra på att spela vuxna att jag gick på det hela min barndom.
25.03.12 19:36
En fin lista med fin innehåll. Tack för det.
wonderland25.03.12 kl. 09:33
Roligt att du skriver så!
25.03.12 19:37
Fina, kloka du!
Emilia25.03.12 kl. 15:54
Hjärta dig!
25.03.12 19:35
sant det där om kläder: för nio år sen köpte jag ett par jeans som var alldeles för rymliga, för jag drömde om att få mer kött på benen (jag var väldigt smal). men istället kom jag i många herrans år att måsta spänna åt midjan på byxorna med ett snöre för att de skulle hållas upp, tills de blev lite väl slitna och hamnade i garderoben. sen, för några månader sen, gick jag i klädbutikerna och skulle köpa nya byxor och märkte till min fasa att jag inte rymdes in i mina vanliga mått. jag behövde två tum mera kring midjan för att rymmas in! "jag ha blivit gammal och gubbfet" tänkte jag förskräckt. så när jag skulle göra lite klottigt hemarbete hände det sig att jag hittade mina gamla jeans i garderoben och drog dem på mig, bara för att märka att de nu satt helt perfekt. jag hade alltså uppnått den vikt som jag drömde om för nio år sen. till min egen fasa.
den elaka bloggaren25.03.12 kl. 16:42
Vad fint du delar med dig, tankeväckande historia. Tänk - symboliken i det hela (även om man ju kanske inte insåg det just då, medan det skedde). Det är besynnerligt hur ens självbild och ideal växlar. Och man slås av hur begränsad den egna objektiva förmågan är när det kommer till de frågorna.
25.03.12 19:40
Så jättebra inlägg!
Anne01.04.12 kl. 23:09
Tack!
07.04.12 10:42
Men man behöver inte heller sluta visa utåt att man är ett barn (åtminstone delvis, att man har barnsliga sidor). Ordet barnslig är åtminstone enligt min definition inte per automatik nånting dåligt. :)
Lina02.04.12 kl. 08:26
Nej, det har du rätt i. Det beror ju lite på: oftast är barnsligt beteende det mest genuina och spontana, men ibland blir det väldigt fel i situationen. Det där vuxna är kanske att man lär sig filtrera; vilket som passar att visa upp när, och när man behöver dämpa de mest nakna känslorna.
07.04.12 10:48
Fint skrivet!
Heidi_Susanna02.04.12 kl. 15:55
Tack!
07.04.12 10:42