att läka med känslor

 Är inte egentligen "tröst"

bara ett lite finare ord för "bedövning"?


09.08.2011 kl. 17:51

Om köket är hemmets hjärta, kan detta vara hjärnan?


bild: the observer
Karl Lagerfeldts boksamling. I den där soffan skulle jag nog kunna tillbringa en liten livstid, hög på pappersdoft.
08.08.2011 kl. 21:51

Kärleksdikter

Du är som att krama en snöboll

du blir hård och kall

och gör ont att träffas.

07.08.2011 kl. 14:42

Noterat

World Wide Web fyller 20 år idag.

Lämpligt till årsdagen kan man ana lätt identitetskris och konfliktkänslor mellan frihet-ansvar (ja, vilken 20-åring känner inte igen sig där?) Men få andra 20-åringar har väl förändrat världen så totalt.

Två decennier. Tiden är relativ, påstod Einstein, och jag tror att jorden aldrig snurrat så snabbt.
06.08.2011 kl. 22:36

Lånord

"En sanning som är störande till sitt innehåll men fått en någorlunda elegant och bestickande form sorteras in i facket mellan vitsar och paradoxer under beteckningen sarkasm. Den har därmed oskadliggjorts."

Janne Bergquist, Automatisk manual (2006)


(Han är rätt kul, men alla hans åsikter är inte helt odelat förtjusande. Vissa gör mig rentav lite illa till mods, speciellt i dagens läge.)
02.08.2011 kl. 12:28

För mycket av det goda, i andra hand

Apropå garderoben försöker den desperat nu antyda på överflöd.
- Det,
trots så-gott-som-alltets loppisursprung, är väl ändå inte alldeles okej.
Även det kan väl tolkas vara konsumtionshysteri, om än förklädd till rumsrenhet genom hänvisningar till ekologiska, välgörande och ekonomiska fördelar.

Men, ändå: Överflöd. Det är svårt att definiera vad man egentligen behöver.
Mer akut för min garderob torde vara att urskilja vad jag inte egentligen behöver: Alldeles för många "tänk om, sedan någon gång...", som i klädväg upptar en helmassa plats.

Och, problemet med ett stort bestånd loppisfynd verkar vara att de vill binda mig med betydligt större känslovärde: Jag blir alldeles blödig och sentimental när jag någon gång försöker rensa lådorna. De har så mycket historia. Det känns som att kasta bort så mycket mer än bara en tröja eller klänning.

Och så finns det ju sådant man helt enkelt inte vill använda varje dag; ting man inte vill riskera låta nedsölas av vardag. Plagg som riktigt fin choklad: man kan bara ta en liten bit någon gång ibland och låta långsamt smälta i munnen - då är det himmelskt. Skulle man småäta lite varje dag, tappar de snart sin särprägel.

Men ändå: Överflöd. Inte svämmar ju skåpet över av choklad heller. Behov - kapacitet - åtgång. Kanske är det dags att ta en titt i spegeln när det gäller loppiskläder, och nu menar jag ju inte på det ytliga viset.
01.08.2011 kl. 18:57

Please Press OK


Hur kan du tro dig vara tolerant mot andra

du som dömer dig själv så hårt?
30.07.2011 kl. 13:59

Läsvärd hänvisning


Hanna har skrivit ett väldigt bra inlägg om att handla och att känna. Här.
29.07.2011 kl. 10:42

PS,

Ännu en parentes till förra inlägget:

(Att en manskropp, lika väl som en kvinnokropp, kan bära upp kommande kollektioner på catwalken talar väl också till en del för att modellerna knappast ens skall ge sken av att återspegla de "verkliga" kroppar som plaggen är riktade till.

Och att en 19-årig - ja, han är 19 - gänglig man representerar "kvinnoidealet" lika bra som en kvinnlig modell borde kanske vara oroväckande. Men det gör inte till honom ett äcklande "thing". Det talar nog för att något är snett - i idealet, inte i Pejic.


Tolerans inom modevärlden är kanske bara en illusion, en selektiv acceptans; synen på kroppen tycks ännu vara lika snäv som de eftersträvade midjemåtten där.)

Ja, kanske borde det inte stå inom parentes.

 

29.07.2011 kl. 10:22

Om folk som inte ställer sig i kön (- eller kanske mer om alla andra?)

(äh, bilden olänkbar för tillfället. beklagar.)

Ovan ser ni nr.98 på FHM's lista över världens 100 sexigaste kvinnor 2011.
Förvånad? Kanske inte - visst är det en vacker människa, och ja, modell.
- Mer intressant är kanske att Andrej Pejic är en man. Han modellar både kvinno- och mansmode, och har så gjort bl.a. för Gaultier och Marc Jacobs.

Samhällets handfallenhet för - ens bara professionella! - genusövertramp är, tja, tankeväckande. När Pejic poserade topless på omslaget för tidningen Dossier, krävde bokhandelskedjan Barnes & Noble att bilden skulle censureras - på grund av nakenhet. En bar mansöverkropp anses sällan för utmanande för pärmen på populärkulturmagasin, men: läsarna kunde missta Pejic för en (barbröstad) kvinna. Och bara kvinnobröst på omslaget är ju inte anständigt.

Visst är det lite intressant hur modeller från modeshow till modeshow sminkas i all världens färgskala och framtoning, ibland bortom igenkännelighet eller ens mänsklighet: som djur, utomjordingar eller robotar - då är det konst. Men när det går över könsgränserna uppfattas det som obehagligt, rentav motbjudande. FHM kommenterade Pejics placering själv med att kalla honom "thing" och uppmana  att ta fram spyhinken (- ett uttalande som senare hastigt återtogs).

När skall vi lära stava till tolerans? En människas androgynitet utgör väl inte ett sådant hot eller inkräktan på en annans feminitet eller maskulinitet? Eller kanske  gör den just det. Faktum återstår att Pejic är en av säsongens mest efterfrågade modeller på catwalken - kanske känner de trendkänsliga näsorna också vittring för skiftningar i passform och färgskala, på större skala än bara tyger.
I fråga om våra garderober ligger väl modehusen alltid ett steg före.
27.07.2011 kl. 23:33

Närturism, del två

Lite trevlig läsning (om så skulle smaka som omväxling just nu) är exempelvis Uusi Mustas Åboguide (+ klickvärda länkningar). Helt plötsligt har vi ju faktiskt slunkit in på senare halvan av både sommaren och kulturhuvudstadsåret här.

Själv bläddrar jag genom Åbos historia, och påminns om att bortom kulturår och sommarmånader finns en stad som ännu bara för två hundra år sedan var landets (ja landskapets, som del av svenska riket) centrum - dess huvudstadskarrär var ju flerdubbelt längre än Helsingfors. Så förrädiskt lätt att glömma, att det här en gång var landets främsta fönster ut mot världen. Och vice versa.

Att dagligen tillryggalägga stadens gator utan att någonsin bli medveten om var man går, aldrig höra berättelserna husväggarna viskar om, känns ju lite som att ha en riktigt riktigt bra bok hemma, men bara som stöd under en ojämn byrå.
26.07.2011 kl. 17:04

Ord utan rubrik

Jag hade tänkt blogga om hur förtjusande minimala och luddgulliga de tre kattungarna som plötsligt hamnade i föräldrahemmet är (och som till och med lyckats smälta mitt kalla jag-är-ingen-djurmänniska-hjärta); hur jag positivt överraskats av att grönsakerna jag satsade på att införskaffa i ekologisk tappning faktiskt smakade bättre i munnen också och inte bara i samvetet (om så placebo är ju sluteffekten densamma?); eller om det kvalmiga vädret som får mig att må illa av o-ibälgade vätskeliter,

men.

I nuläget känns det så oerhört trivialt och förkastligt och obetydligt. Samtidigt finns det inget jag kan säga om vad som hänt i Norge (- hänt i hela Norden, eftersom vi alla berörs.) För vad kan jag säga, om ondska?

Förutom att den inte verkar bo i någon viss hudfärg, religion eller kultur - utan i ett sinne som förvrids till något extremt (oberoende av i vilken specifika riktning).
Man kan förbjuda det ena och det andra, man kan anställa tusen poliser och bygga jättestora fängelser och ha riktigt stygga straff. Men det förhindrar inte processen, då en människosjäl fördunklas av hat; viljan att förgöra kvävs inte av begränsade möjligheter.

- Det är väl det som är det mest skrämmande: det går inte att skydda sig mot. Det är oberäkneligt, oförutsägbart och oberättigat. Men är det mänskligt? (Jag skulle vilja svara nej, men vansinnesdåd verkar hända lite för ofta för att kunna avskrivas samhället helt. Dock oförståeligt och oförlåtligt, alltid och oberoende.)
23.07.2011 kl. 12:53

Att bota långsynthet

Närodlat lönar sig; men också i kulturell bemärkelse. Jag är inte så väldigt bekant med Västnyland och förtjusades stort av sommarstadsutsikterna. Man behöver verkligen inte alltid en flygbiljett för att vidga sina vyer!





Svartå slott var oerhört vackert en perfekt sommardag. En guidning fick oss att känna oss mitt i historien - en känsla mer medryckande än alla 3D-filmer, va? Och maten var så god att man till slut nästan bara säckade ihop av världsalltets elegans just i stunden.

Inspirationskicken av att se mycket nytt (- om än bara runt hörnet! Eller, det är nästan det bästa med alltihopa; att man kan finna så mycket man inte upplevt tidigare, bara runt hörnet). Tanden för närturism blodades nog en smula - mellersta Finland och Lappland är t.ex. ännu rätt vita fläckar på min personliga karta som jag gärna skulle upptäcka mer av.

Av någon fånig orsak är man så långsynt när man ser sig efter upplevelser och kulturrikedom, när det finns en helmassa att uppskatta också rakt framför näsan.
21.07.2011 kl. 11:39

Vad jag pratar om när jag pratar om cykling (sista delen) / Huvudsaker

Och en hjälm, det skall jag nu skaffa mig. Nu pratar vi inte metaforer utan allra högst konkret.

Jag bara vaknade häromdagen och insåg att jag inte hade en. Varför?
- Jag hade inte liksom ens riktigt ifrågasatt saken, på så länge. En gammal vana, eller rättare sagt, icke-vana, vars ursprung jag bara kan härleda till tider och orsaker jag för länge sedan vuxit ur (- vilket, redan i sig är en aning skräckinjagande: Hur många andra kvarblivna beteendemönster kan man gå och bära på - helt omedvetet och rutinmässigt - som man ingalunda längre kan försvara? Som, ju i värsta fall, rentav kunde kosta en livet? Tonårskomplex är visst dödligt allvar.)

Här investerar jag min framtid i något jag gör till ett högriskobjekt - men kanske inte ödet redan har nog på sitt skrivbord som det är?
Och, oundvikligen: en snygg frisyr är föga tröstande, utspridd över en motorhuv.
17.07.2011 kl. 13:05

un peu d'air sur la terre

Ja: med en hel och ompysslad cykel susar jag nu fram som aldrig förr längs gatorna; ojämnheterna i gatan känns knappt av och trampandet är mycket lättare då minsta uppförsbacke inte längre suger musten ur mig.

Det är nästan farligt lätt att glömma hur det kändes förut.
17.07.2011 kl. 12:50